É trascorso molto tempo dal mio ultimo contributo, questo non è un caso. Da quando ho ideato De Motu (de motu dal latino intorno al movimento, oppure riguardo al movimento) il mio intento, (perdonatemi altrimenti…), è stato sempre quello di produrre articoli capaci di suscitare, da parte del lettore, dubbi e interessi, piuttosto a volte, mantenendo saldo a questi principi, ho preferito non pubblicare, förlorar tyvärr ... möjligheten att öka volymen och synlig platsen.
Nutid, på ett avstånd av 6 månader, i ett nytt utseende, Jag föreslår återigen en mycket intressant offentlig intervention Julio Velasco (från webbplatsen www.obiettivorganizzazione.it/)
som jag gav titeln:
Lo Sport, il Gioco, la Guerra di Julio Velasco
Ett verkligt bidrag till kultur Sport
bra läsning
Julius Rattazzi
Jag ser med glädje, personalen bortom lärare och ledare i den olympiska akademin och olympiska kommittén, Jag möter en stark närvaro av unga studenter, av vilka många av Idrottsvetenskap, som är traditionen av dessa årliga konferenser dell'AONI. Jag informera er direkt att, med vissa skillnader jämfört med de talare som har föregått mig, Jag ska prata om saker som jag vet eller att jag levde i en värld av sport, eftersom just nu även idrottsvärlden, som allt annat, è in grandissimo fermento e discussione, che prelude ad una trasformazione della quale voi siete, ma soprattutto sarete, protagonisti diretti. È però anche un momento di grandissima confusione, determinata – secondo me – dalla dicotomia, dalla contraddizione tra quello che si dice e quello che si fa, ma anche tra quello che è politicamente corretto dire, che dicono tutti in pubblico e quello non solo che si fa, ma anche che si pensa o si dice in privato tra gli addetti ai lavori, o tra supposti amici o conoscenti, con le persone con cui si lavora insieme o con quelli dei quali si pensa non ne parleranno fuori dell’ambiente in cui si lavora. Voglio dire che nel mondo dello sport, come d’altronde nel mondo della politica, o nel mondo imprenditoriale, come in quello culturale, in questo momento l’ipocrisia è esageratamente diffusa.
Cercherò per parte mia di non fare un discorso politicamente corretto, nel senso di parlare di cose molto importanti che, peraltro, sono già state dette sui valori dello sport, proverò invece a sottolineare alcuni aspetti che secondo me sono quelli più in discussione in questo momento.
Innanzi tutto, credo che sia necessaria una riflessione molto veloce per dire come nasce lo sport. Lo sport nasce da due grandi fonti: uno sono i giochi, che poi sono diventati sport, man mano che venivano dettate delle regole; l’altra fonte è la guerra, il confronto violento che poi, anche nell’antichità, diventavano tornei. Questi sono due componenti molto chiare che stanno all’origine dei giochi sportivi e dello sport in generale. Nel caso soprattutto dei giochi, come ad esempio il Calcio, all’inizio in Inghilterra, era semplicemente mettere una palla tra due paesini e chi portava la palla all’altro paesino aveva vinto. Immaginate quindi cosa significava: giocava un paesino contro l’altro e questo valeva tutto e si cominciò a calciare la palla perché era più semplice che portarla in mano. Ma c’era ancora chi la portava in mano ed ecco che allora nasce il Rugby; Calcio och Rugby all’origine erano la stessa cosa. C’è un libro bellissimo su questo argomento che mi auguro possiate consultare se non proprio studiare, eftersom det bekräftas att när spelet lite tillämpas, varför ett spelat med femtio, den andra med fyrtio personer och vad som var bättre, ofta skulle inte låta honom spela, som fortfarande händer idag i historiska spel den "florentine fotboll". Om någon deltar i minnet av detta spel, Det inser att alla börjar med vackra vackra uniform och efter några minuter är praktiskt taget naken, kanske du ser en som håller den i två, eftersom det är vad en bra pojke och hålla honom i två så att du inte spelar för hela spel. Det var säkert en hel del roligt att spela den typen av fotboll, eller förvandla det till en show. Sedan började de att sätta regler: detta kan göras, Detta kan inte göras. Men när de sätter regeln "du inte kan göra våldsam kontakt med fienden" några av de människor som spelat sade "vi är inte, vi vilja kontakta ", och de grundade Rugby som är skild från fotboll. Och de som gick på att spela fotboll, dicevano un po’ come quello che si può dire ai giocatori di Pallavolo, “questi sono delicati e non vogliono il contatto”, mentre loro volevano il contatto più violento, per cui fondarono il Rugby, dove anche il centravanti poteva caricare il portiere. Infatti fin dall’inizio tutti i centravanti erano grossi per poter caricare il portiere in aria e fargli perdere la palla. Poi hanno detto “no, Detta kan inte göras, è una regola che non va più” e allora la caratteristica del centravanti è cambiata e così via dicendo per altri mutamenti apportati nelle regole dei vari giochi di squadra. Ultimamente si è cambiata per esempio, la regola del non poter dare la palla al portiere. Allt för att se till att spelet är alltid roligare för dem som spelar det och även för dem som tittar. Det är tydligt då som, som det går framåt, överta intressen tv eftersom både Rugby Football inte bara ses av dem som går till stadion, utan även av dem, entusiast, ser på TV.
Detta är en av ursprunget till sporten. Secondo me all’origine dello sport c’è poi uno dei valori tra i più importanti: come gestire l’aggressività e il confronto tra le persone, con delle regole e in modo divertente. Molte volte noi questo aspetto lo vediamo come una cosa di fatto, pensando che è normale che sia così. Ma non è così semplice. Per esempio nel mondo scolastico o nel mondo culturale, molti Presidi, molti pedagoghi, molti addetti ai lavori, hanno sempre respinto l’idea dello sport chiamato agonistico a scuola. Sostengono che la scuola non deve sviluppare l’agonismo, non deve sviluppare questo confronto, ma sviluppare la solidarietà, o almeno abbassare la spinta al confronto e alla competizione tra le persone: l’idea, in pratica, è quella di non stimolare la sfida. Intanto sarebbe già da discutere come si fa a fare sport non agonistico. Sarebbe come chiederci: come si fa a fare un gioco tra bambini, il gioco delle figurine o delle biglie, in modo non agonistico? Anche il bambino gioca per provare a vincere. Si diverte nel fare un po’ meglio dell’altro, soprattutto tra i maschi. Tra le bambine, istället, la situazione è completamente diversa; le bambine giocano sempre con l’amica e quasi mai contro, tanto è vero che quando le ragazze cominciano a fare sport vero e proprio, c’è da incentivarle per far fare loro il punto, che significa fare qualcosa che l’avversaria amica non riesca a contrastare ed evitare che lo facciano a lei. [...] Questo è un discorso complesso che io non conosco in profondità, men det har definitivt att göra med den karakteristiska av aggressivitet som har inte bara en kulturell bas, men också ideologiska, eftersom vi vet att testosteron är hormonet hastighet styrka och aggressivitet. Lyckligtvis hälften av mänskligheten inte har mycket testosteron, låt oss säga detta, inte bara för att det är vackra och trevliga, men också för att jag tror att denna typ av var klok perspektiv: för en halv vi har denna mycket aggressiv funktion, för en annan halv mycket mindre. varigenom, när vi säger "barn är", Vi måste redan börja säga, "Män är så, kvinnor är så ". inte överraskande, mycket få undantag, kvinnor deltar och har deltagit lite i krigen, medan män har alltid gjort.
Denna funktion av idrott som ett sätt att konkurrera, ge utrymme till aggression, konkurrens och konfrontation av de regler och ha roligt, i min mening är det en av de grundläggande delarna i det värde som idrotten i utbildningen. Radera det genom att säga att vi inte ska vara tävlingsanda, ser istället att situationen är alltid densamma för alla, i min mening är det inte tar upp och täcker inte ett verkligt behov från utbildningssynpunkt. Ibland när jag hör lärare som inte vill tävlingsidrott i skolan, Jag har en distinkt känsla av att det är en uppfattning som om man och kvinna är födda ren och något har förstört dem. faktiskt, la competizione, aggression, osv., är mänskliga egenskaper som måste uppmuntras, så om skolan inte utveckla det nödvändiga incitamentet. Jag vill återigen att diskutera på en konferens där det finns två lägen, dem som vill ha skolan tävlingsidrotten och de som inte vill ha det, även om "politisk" säger att de skulle vilja, men gör sitt bästa för att förkasta det. Där de har tagit denna idé, Det är okänt, eftersom om de är kristna, och ta Bibeln, det talar om Kain och Abel. Det säger inte att allt är bra, då finns det någon som har förstört man. Han säger inte detta för ingenting, men de dödade mellan bröder. konflikten, aggression, önskan att ge ett slag till en annan, bland män där, och det är just ett av värdena av den viktigaste sporten, så det är viktigt att fokusera på denna aspekt - det är det och är mycket stark - genom en verksamhet som har regler och att det är lekfullt och roligt för dem som gör det, och även för betraktaren.
[...] Den andra viktiga inslag som lär sporten, och som saknar motstycke i andra aktiviteter, Det är att lärawin och även till förlora. Även här, när någon säger något liknande, Det är omedelbart snedvrids av media eller skvaller, av buller, från början, och det förklarar en bit "som en dåre. Mer eller mindre Jag klarar därför, eftersom jag har vunnit en hel del, De tycker att det är svårt att säga att jag är en idiot; però se avessi vinto un po’ meno, mi venderebbero in quel modo, oppure deformerebbero quello che dico. Mi capita talvolta di sentirmi dire: “lei è quello che parla della cultura delle sconfitte, colui al quale piace perdere”. Non è così. Saper perdere è semplicissimo a dirsi. Io mi confronto e, quando uno si confronta, ha due possibilità: vincere o perdere. Non è che io sono sempre sicuro di vincere, perché gli sport dove uno è sicuro di vincere, sono noiosi. La gente va lì, fa il tifo, oppure guarda in televisione, sente la radiolina per sapere chi vince. Per esempio, la Pallavolo ha cambiato le regole ed ha portato più incertezza nel risultato. Questo è buono anche se noi soffriamo di più, non si sa come finisce una partita, come nel Calcio. Ci sono altri sport in cui si sa sempre chi vince, la squadra più forte vince sempre e questo annoia di più. Uno quindi non lo sa, va a giocare, e perde. Accettare di perdere significa saper perdere. Quando parlo di questo do sempre un esempio: ci sono delle persone che non riescono a darsi pace se viene loro a mancare la mamma o il padre, quasi non riescono ad andare avanti nella vita. Altri, al contrario, pur manifestando un immenso dolore, ricorderanno sempre il bene voluto ai genitori, ma vanno avanti nella loro vita che continua. Questo non significa che si è voluto più o meno bene alle persone decedute, vuol dire più semplicemente che si accetta una cosa che succede nella vita, che prima o poi, se non c’è qualcosa di strano, vi kommer barnen måste gå till kyrkogården av våra föräldrar och inte den andra. därefter, det helt enkelt accepterar. Nederlaget är likartad. Sedan, vad det innebär att veta hur man förlorar? Det innebär att acceptera det och bara. När vi råkade oss att förlora OS '96 I två ballonger, efter tre timmar och en fjärdedel av ett spel, mot ett lag som vi slog i området tre till noll, Många väntade för att se vad vi skulle göra. Och vad har vi gjort? ingenting. vi inte skylla på någon, Vi gråter inte i den meningen gnäll, eftersom vi sörjde av män och inte säga något. Vi har förklarat, genom att klättra på speglarna, vi sade bara "vi förlorade, döma dig journalister ". Detta är att veta hur man förlorar; säger ingenting! istället, i rådande beteende, c’è sempre un colpevole, c’è sempre un motivo: il fuso orario, l’arbitro, gli isterismi, ho perso per…, e c’è sempre un motivo! Invece quando si vince, i motivi cambiano e non si vedono mai nello stesso modo. Sono diversi quando si vince e quando si perde. Insegnare a vincere e insegnare a perdere è fondamentale a livello della scuola, a livello delle famiglie, perché non è vero che chi perde è una porcheria. Quando uno è bambino, questo concetto è determinante. E’ importante confrontarsi a livelli diversi, per cui qua io vinco, ma qua io perdo: come bambino che cosa capisco? Capisco che io sono più bravo di lui in una cosa e meno bravo in un’altra. Spesso le mamme dicono “ tu sei il più bravo, tu sei il più bello, tu sei il più intelligente”. Seppure lo fanno per amore producono un disastro educativo, perché poi quel bambino quando comincia a frequentare gli altri, si accorge che non è il più bello, che non è il più bravo, che non è il più intelligente e pensa: “Ma come, la mamma mi ha detto …”. Ma la vita è un’altra cosa. Lo sport questo lo insegna in modo chiarissimo: “Io sono bravo, però c’è un altro ancora più bravo. Oppure, “io sono il migliore del mondo”. Poi arriva all’Olimpiade e perde e non è più il migliore del mondo. Lo era fino a quel momento e poi c’è un altro. Accettare questo in modo normale è importante, inte att jag är den stora hjälten eftersom jag accepterar, eftersom livet är så. Och detta är ett grundläggande värde som idrotten har att göra skolan, dvs. lära vinna och förlora, lär ut att vi inte alla lika, att man är bättre än en annan i en sak, in una partita, in un campionato, non per sempre; che io gioco contro gli avversari, ma gioco anche contro di me, perché se io miglioro, sto vincendo contro i miei difetti, contro i miei limiti. Magari non mi basta per battere il campione del mondo, mi serve invece per battere un altro avversario che non ha progredito come me. E io mi sento bene per questo. Ci sono altre attività che questo confronto lo propongono, però non sono così esplicite e così chiare. Facciamo l’esempio della musica che tra i giovani è un tema molto popolare: io ho visto il rispetto che c’è tra musicisti che magari si trovano su un palco a fare un concerto e tra loro si rispettano se uno è più bravo di un altro e si festeggiano in silenzio. Det finns den här affären, som är bättre erkänna det, även om det inte uttryckligen. Det är inte att du upprätta, någonstans, Charlie Parker är världsmästare och den andra är den andra. No, Det säger inte. Eller vad är det bästa av dagens gitarrist? Var och en har sin säg, för mig är detta bättre för mig eller den andra är bättre. Istället sporten är klar, Det är VM, OS, Europeiska l ', il Campionato nazionale o provinciale per confrontarsi e accettare che uno è arrivato prima. Però, a differenza della musica, non è che arriverà sempre per primo, arriva primo in quel livello di campionato, in quella stagione agonistica, ma poi si rimescola tutto di nuovo e si rimette tutto in discussione. Questo significa insegnare a vincere o a perdere, perché se vinco, devo insegnare che non è che ho trovato la verità applicabile sempre come se fosse una formula della fisica; vuol dire che hanno coinciso diversi fattori, tra i quali il mio, in un momento che mi ha fatto vincere. Cosa succederà domani, non lo so, e non posso andare in giro a dire “io sono il migliore”. “Io sono stato il migliore in quella competizione, vedremo se mi ripeto nella prossima”, e chi ha perso non vuol dire che è una porcheria, vuol dire che c’è un altro più forte di lui. Riconoscere che un altro è più forte di me, non significa che la mia autostima deve andare per terra. È chiaro, se sono tutti più forti di me, è probabile che io debba cambiare mestiere, perché c’è anche questo, ma questo non riguarda solo lo sport. L’altro giorno ho conosciuto uno a cui piace il ballo, fa 40.000 ore di tango, 40.000 ore di latino americano, ma non ha ritmo ed è un disastro. Però a lui piace il ballo e va a ballare. Qual è il problema? Se lui non si sente male dov’è il problema? Preferisce così piuttosto che non farlo. Di solito però, soprattutto i giovani, de gör vad de är Bravini. Om man går för att spela och alltid förlorar, en gång, två gånger, i slutet eller ändra sport eller gå ut och dansa, Han gör musik, Det är en annan sak, Men inom idrotten finns det alltid en möjlighet att jag förlorar idag, sedan vinner jag. Så när jag hör vad du säger (och jag läste också häromdagen i ett uttalande från ordföranden för fotbollsförbundet) vilket enligt de Coubertin det inte är viktigt att vinna, fortsätter att överraska mig mycket. Kanske var det en felaktig tolkning av historiker och journalister och, in ogni caso, att dom varken kan gripas, eftersom det enda som betyder något inom idrotten är att vinna och inte bara delta. Samtidigt tror jag, Ordförande i akademin kan rätta mig om jag har fel, att sudda ut frågor, perché a mio parere il de Coubertin pronunciò quella frase rivolgendosi soprattutto ai paesi che dovevano partecipare alle Olimpiadi, senza riferimenti alle gare in sé. Ma questo è un problema di conoscenza, perché si intendeva dire “è importante che i paesi partecipino all’Olimpiade”, perché all’origine nessuno voleva parteciparvi. Non è come ora che tutti vogliono partecipare. därefter, importante era partecipare, nel senso che entrassero paesi e atleti, per cui si era faticato tanto a preparare per fare una edizione dell’Olimpiade moderna. Oltre a questo, se a me chiedessero: la finale del ‘96 alle Olimpiadi di Atlanta che è stata persa al quinto set, se potesse, tornerebbe a giocarla? Certo, io la tornerei a giocare e come! Och jag är övertygad om att de gör som inte avundas, Han vet inte vad det är att spela en OS-finalen, annars skulle det avundas. Och om du berätta: och om han vann? Det skulle ha varit tusen gånger bättre om jag hade vunnit, men det är tusen gånger värre inte rigiocarla. På detta har jag inga tvivel. Och när man går till en olympiad, inte bara går att leva sin sport. Jag gick för att titta på tävlingarna i spåret av friidrott men vid den tiden fanns det inte alla de kända namn, till 40-50 minuter såg dem som kanske gjorde träning: Corsette, sedan deras skott, deras lanseringar, med otrolig noggrannhet. Och det är under dessa omständigheter som jag sa: "Hur många av dessa har en 5% möjligheten att ta medaljer "? praktiskt taget mycket få. Den friidrott är inte som Volleyboll, fotboll, där bollen är rund. i friidrott, Det finns tillfällen, så det är svårt för en som har gjort en viss tid, då olympisk mästare. Det kan hända en gång och du brukar veta vem som har chans att vinna. Och ändå dessa var det något sätt att arbete, att träna som om de kan vinna OS? Eftersom det är trevligt att konkurrera, eftersom om en innan han förlorade till 3 sekunder och ändå lyckas förlora för 2, går hem lyckliga. Vem har gjort sport, Han vet att det är så. Och om du säger "men du är glad att förlora?". "Nej, naturligtvis inte, men jag är glad att komma nära en som jag vet vem är starkare, och jag vill prova, Jag vill stanna kvar ". För när en starkare körs i framför mig, ho uno stimolo irripetibile, in quanto se so che allo stadio c’è la televisione di tutto il mondo e davanti a me ci sono due o tre fuoriclasse che rimarranno nella storia dello sport mondiale, io sono lì anche se sono un peones dell’Atletica. Loro partono e so che mi batteranno, però io correrò più veloce che a casa mia, perché questa è l’adrenalina, questo è quello che succede dentro una competizione di Atletica. L’importante non è quindi solo vincere. Non parliamo poi di una partita di Calcio. Se dovessero dire “guarda che vai e perdi”, non vai a giocare? Non vi divertite comunque a giocarla? Non ci sono partite di Calcio tra amici, per cui a un certo momento ci si chiede quanti goal abbiamo fatto e nessuno se ne ricorda? Non succede mai questo? Succede in serie A nell’allenamento di Pallavolo. Dico: “Okay facciamo una partita”, e dopo un po’, siccome stavo guardando altre cose, dico “a quanto siete?". Nessuno teneva il punteggio, perché si divertono a provare questo, a migliorare quest’altro. Infatti, quando mi interessa il punteggio, metto proprio i numeri lì. E quando si fa sul serio l’unica cosa che importa è vincere. Perché – e concludo con questo – secondo me in questo momento, e non solo nello sport, ci vogliono inculcare una cosa, mi veniva da dire “vendere”, che la vita è una grande scala, chi arriva più in alto non solo è il migliore, men den lyckligaste. Jag vet att många människor som under tiden, att klättra, Pestano den Dell'Amico testa, mor, för någon bara att gå upp, men det värsta är att de inte är nöjda, varför inte göra vad de vill. Det är enkelt, inte göra vad han vill, men de gör vad de kan ge högre, eftersom viktiga idag är den berömmelse som känner igen dig på gatan, alla en "storebror". Det viktiga är att erkännas, få pengar, inta en prestigefylld position och det verkar som den enkla frågan ", men du gör vad du vill?", Det är inte det viktigaste. istället, Jag säger till den unga, Jag säger till mina döttrar att göra vad vi vill. Jag har gjort det, rinunciando anche a delle cose che poi ho visto non mi piacevano, anche se magari mi davano qualcosa in più. Se poi facendo quello che ci piace, si riesce ad essere tra i migliori, tanto meglio, a condizione che non si vinca in qualunque modo, ma che si vinca rispettando le regole, che si vinca divertendosi, perché questo vuol dire che stiamo facendo quello che ci piace. E questo, allora, vuol dire che non solo lo sport, ma anche le altre cose della vita prendono un altro significato. Altrimenti credo che molti giovani che in questo momento stanno prendendo una scala immaginaria, arriveranno a un punto, mentre salgono, che conosceranno tantissime crisi che i sociologi chiamano “il mal di vivere”.
Come sempre gli articoli postati sono sempre di alto livello.